Känns som att den aldrig kommer att försvinna, vet nog vad jag borde göra men vill jag?
Förstår inte vad det är jag är rädd över, men det är väl så att man lätt håller sig fast vid det gamla och
inte vågar ta klivet. Eller klivet tar jag väl hela tiden men jag gör nog inte som jag borde. Men jätte dåligt
över detta mår jag inte eller?, blir mest irriterad på mig själv att jag fortfarande fortsätter. Men på ett sätt gör jag ju inte det så har jag på en nivå gått vidare då.
Den tanken har inte slagit mig förrän nu....hmmm stolt.

Frågan är vad skulle hända?

Det är en fråga jag aldrig kommer att få reda på förrän jag står där en dag och inser att
nu kan jag gå vidare. Det är nog bara en själv som kan bestämma detta och leva med.

Många tankar snurrar nu i mitt huvud....

Vill även gratulera min vän Sandra som nu fyller år....

Louice